Favoritklassiker: Samlade verk av Arthur Rimbaud

Den unge Arthur Rimbauds vildsinta och vackra formuleringar från mitten av artonhundratalets slut fick sig en rejäl uppryckning 2003 då den mystiske översättaren Elias Wraak (född på Fårö 1918, vilket naturligtvis ska tas med en grov nypa salt…) släppte lös allt den amoraliske poeten, anarkisten och satirikern fått ur sig under sin korta karriär. Tidigare svenska översättningar, främst av Gunnar Ekelöf, har tyvärr förfinats och tolkats enligt trettiotalets något kuvade konventioner. Wraak, som grävt ner sig ordentligt inför detta översättningsarbete och stundtals varit helt beroende av Rimbaud-poesin, vräker dock på och ger oss den verkliga diktaren, så som han var och så som han tänkte, fritt från romantiseringar och tillrättalagda ord.
Arthur Rimbaud skapade hela sitt livsverk mellan 16 och 21 års ålder, då han levde några rumlande år tillsammans med poetkollegan Paul Verlaine, med vilken han även hade ett homosexuellt kärleksförhållande. De skapade mer eller mindre kaos överallt där de drog fram - liv och dikt var ett - samtidigt som de skrev och diskuterade sig fram till sin egenartade poesi, en diktning som inte vek för något. Därefter vände han litteraturen ryggen och levde ett rotlöst kringflackande liv fyllt av hårda strapatser. Han dog 1891, endast 37 år gammal. Att han var ett geni inom sitt gebit torde vara solklart.
Hans mest kända verk är betitlat En tid i helvetet, författat vid 19 års ålder. Här beskriver Rimbaud på ett becksvart sätt sitt utanförskap i tillvaron, en ung mans kamp mot civilisationens ondska som han uppfattade den. En tid i helvetet finns givetvis med bland dessa samlade verk som även rymmer fragment, utkast och en gedigen notapparat med väldigt informativa kommentarer. Volymen har dessutom förärats ett förord av Nikanor Teratologen. Så oerhört passande.

Skrivet av Mattias Pettersson, Farsta bibliotek
Mer information på biblioteket.se

Favoritklassiker: Nässlorna blomma av Harry Martinson

Här skriver Harry Martinson om sin egen uppväxt som sockenbarn. Efter att pappan dött och modern försvunnit iväg till Amerika blir Martin, som pojken kallas i romanen, utackorderad av kommunen som sockenbarn. Martin lever under mycket hårda förhållanden och flera gånger blir han förflyttad till nya familjer. Han vågar inte längre tro på det goda. Men kanske finns det ändå hopp...
En roman att läsa dels för att det är en bra historia, men också för att få lite mer kunskap om hur det var i början av 1900-talets Sverige. Det finns en fortsättning på berättelsen om Martin, Vägen ut.

Skrivet av Gunilla Österbäck, Farsta bibliotek.

Favoritklassiker: Glaskupan av Sylvia Plath

Den amerikanska författaren och poeten Sylvia Plath (1932-1963) skrev Glaskupan 1963, en bok som sedan dess hittat generation efter generation av läsare. Huvudpersonen i Glaskupan är Esther Greenwood, utåt sett en mönsterelev som alltid fått högsta betyg i skolan och som i bokens början befinner sig i New York för att praktisera på en damtidning som ett stipendium för A-studenter. Men Esthers inre är inte lika ordentligt som hennes framgångar i skolan, hon är cynisk och kall inför New York, den där häftiga pulserande staden som alla stipendietjejer ska tjusas av. Esther fångas inte av all glamour och ståhej, såsom de andra tjejerna. Hon genomskådar den artificiella storstadsvärlden hon möter, samtidigt som damtidningsredaktören konfronterar henne med hennes brist på engagemang och mål. New York-tiden borde peppa henne, men hon känner sig bara mer vilsen. När Esther kommer hem igen från New York och inte fått platsen på skrivarkursen, som hon räknat med att bli antagen på, så raseras självförtroendet, men också tron på samhället och hennes roll i det. Det är som en glaskupa som sänker sig över Esther och avskärmar henne från allt som ger henne livslust och hon förlorar fotfästet totalt. Hon vill skriva och bli författare men vill inte, som den givna vägen är, lära sig stenografi för att skriva ner tråkiga mäns diktamen för att få en inkomst, för att sedan ha råd att ägna sig åt sitt eget författarskap. Esther vill inte gifta sig och bara vara någons tråkig mans fru, hon vill inte spela rollen som flickvän till en tråkig kille. Kraven utifrån familj, vänner och samhälle samt kraven hon ställer på sig själv knäcker henne och glaskupan sänker sig över henne.

Jag läste denna bok för första gången när jag var 14 och blir lika starkt berörd när jag läser om den idag. Boken är skriven för 45 år sedan, men den är fortfarande mycket aktuell, eftersom de tuffa kraven på hur en ung kvinna förväntas vara för att leva upp till rollen på "rätt" sätt inte har förändrats, tyvärr. Bokens första del om New York har en fräsch cynisk blick som jag gillar, den andra delen efter hemkomsten är mer emotionellt skriven, men läsaren hålls ändå utanför Esthers innersta tankar. Detta är ett stilgrepp hos Sylvia Plath som gör att glaskupans avskärmande känsla blir tydlig för läsaren. Hur boken slutar tänker inte jag skriva, utan jag uppmanar dig att läsa denna gripande klassiker om identitetskluvenhet och samhällets krav på individer.

Skrivet av Elin Lundmark, Farsta bibliotek.

Favoritklassiker: Filosofiskt ficklexikon av Voltaire

Voltaires Filosofiskt ficklexikon är ett måste för varje fri ande! Ficklexikon förresten... Måhända att hiphop-folket kan trycka ner denna lunta i sina överdimensionerade fickor, men andra kan nog få problem med att rymma de femhundra sidorna i sina plagg.

Voltaire brann för mycket och tänkte till på djupet kring det mesta. Dessutom hade han sinne för humor och det är denna balans mellan djupt grubblande och provocerande humor som utgör grunden i denna uppslagsbok. Första upplagan kom 1764 och utökades efterhand till ett slutgiltigt verk 1769.
Boken är uppdelad i 118 korta artiklar i bokstavsordning och han avverkar tankar om allt från "Apokalyps", "Djur", "Falskhet i de mänskliga dygderna" och "Gud" till "Helvete", "Kropp", "Litteratur", "Moral", "Tankefrihet", "Trädgårdsmästarens katekes" och "Översvämning". Allt i ett lugnt och beskedligt tempo, men alltid med en frän ton. Han väjer inte för något och angriper de mest känsliga ämnen. Se bara vad som skrivs i kapitlet "Helvete" om vad Voltaire kallar ”de judiska lagarnas författare”:

”Vi erkänner att vi är ytterligt okunniga, att vi har lärt oss skriva mycket sent, att vårt folk var en vild och barbarisk hop som – vi erkänner det – under mer än ett halvsekel irrade omkring i obeboeliga öknar och slutligen ockuperade ett litet landområde under de förhatligaste plundringar och den avskyvärdaste grymhet som historien någonsin haft att berätta om. Vi hade ingen förbindelse med civiliserade nationer, hur vill ni att vi ska ha kunnat tänka ut ett rent andligt system, vi, de mest jordiska av alla människor?”

Självklart provocerade detta, och det gör det förmodligen än i dag. Det är nästan som att läsa Nietzsches förbannelse över kristendomen, men medan Nietzsche får mig att knyta näven får Voltaire mig att dra på smilbanden. Båda är hjältar i mina ögon.
Voltaire verkade för upplysning, frihet och tolerans, och för det hamnade han flera gånger i fängelse och drevs i landsflykt. Han dog 30 maj 1778, 84 år gammal.

Voltaire var för övrigt en pseudonym (hans riktiga namn var François-Marie Arouet). Han tvingades nyttja hundratals pseudonymer för att i ett trångsynt samhälle kunna föra fram sina åsikter, något som gäller även i dagens samhälle så snart man vill kritisera politiskt känsliga ämnen. Som sagt, den fria anden finner mycket stöd i Voltaires texter och den här samlingen är en bra start.

Skrivet av Mattias Pettersson, Farsta bibliotek.
Mer info här.

Favoritklassiker: Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov

Att läsa Mästaren och Margarita är som att åka berg-och-dalbana. Det är en hissnande upplevelse. Man kastas i handlöst mellan dråplig komedi och ren tragedi, mellan politisk satir och högstämd kärlekssaga. Och ändå håller det ihop!

Scenen är Moskva under sent 1920-tal, och upptakten till historien är ett samtal om religion mellan tidskriftsredaktör Berlioz och den unge poeten Bezdomnyj. Berlioz lägger just fram sina historiska bevis för att Jesus aldrig existerat när en egendomlig främling uppenbarar sig. (Är han tysk? Engelsman? Spion?) Han presenterar sig som konsult, med svart magi som specialitet, och han har invändningar mot resonemangen.

Romanen skrevs när Stalin härjade som värst i Sovjetunionen och kunde inte ges ut förrän långt efter författarens död. Självklart är den en drift med den ”politiska korrekthet” som kvävde många författare, men den är så mycket mer än en tidsbunden politisk pamflett. När jag nu (mars 2008) läser om boken blir jag lika entusiastisk som när jag slukade den i slutet av 1970-talet. Jag sveps med av energin och intensiteten i berättelsen och jag fnissar åt de karikerade korrupta makthavarna, som jag tycker mig känna igen från min egen tid. Sen är det förstås de stora frågorna om mod, sanning och konstens roll som avhandlas, och de är ju eviga.

Skrivet av Kerstin Alfredsson, Farsta bibliotek

PS. På Farsta bibliotek finns En bok för allas pocketversion av Mästaren och Margarita. Den har bra, läsbar stil och är mer komplett än de tidiga upplagorna. Lars Erik Blomqvist står för intressant förord och utmärkt översättning.

Favoritklassiker: Maken av Gun-Britt Sundström

Hur kan man leva sitt liv så fri som möjligt utan att bli knäckt av ensamhet? Kan man vara fri tillsammans med en annan människa? I Maken dissekeras förhållandet.



I Maken från 1976 får vi följa Martina och Gustav som tillsammans upptäcker vad det innebär att gå in ett parförhållande. De måste hantera respektive familjers och vänners förväntningar, försöka anpassa sig till varandras sexuella behov och dras av varandra in i ett känslomässigt maktspel som de knappt har kontroll över. Boken skildrar träffsäkert kärleksförhållandets upp- och nedgångar med en känslomässig inlevelse som är så slående att det ibland gör ont, men ändå blir det aldrig någonsin smetigt romantiskt. Tvärtom är det den svarta, kärva humorn och en sorts positiv cynism som sätter tonen för boken.
Jaget i boken, Martina, vägrar att anpassa sig till normer som hon inte hittar logiska eller på annat sätt hållbara argument för och hon gör kompromisslöst upp med kärnfamiljen, borgerligheten, sociala konventioner och könsroller. Hon fullständigt dissekerar förhållandets mekanismer och som läsare njuter man och känner igen allting. Det bästa är att Sundström aldrig predikar – hon problematiserar och visar vilka brister som finns samtidigt som hon tydliggör att hur man än väljer får det konsekvenser som kräver en ansträngning att leva med. Läsaren får helt enkelt tänka och dra slutsatser själv.
Trots att Maken utspelar sig på 60- och 70-talen känns den helt tidlös i sitt ämne, men även språkligt är den fortfarande alldeles glimrande med ett flyt som är ovanligt i svenska romaner och en underfundig ton som fångar stämningslägena perfekt.

Skrivet av Mikael Tuominen, Farsta bibliotek