Livligt samtal med Theodor Kallifatides

Kännedom om Blondinbellas blogg – är det viktig kunskap? Hur ska man se på rinkebysvenskan? Vad händer med språkets skugga om man mest kommunicerar med korthuggna sms?

Reflexioner och åsikter om kulturklimatet i landet bollades fram och tillbaka mellan Theodor Kallifatides och publiken vid författarkvällen på Farsta bibliotek den 14 oktober. Samtalsledare Kurdo Baksi hade möjligen trott att han själv skulle få formulera frågorna, men han hade fullt upp med att fördela ordet. Och att försvara sin egen ståndpunkt i språkfrågan. Det blev ett engagerat och livligt möte.



Theodor inledde med att berätta om sin nya bok, Vänner och älskare. Bokens huvudperson är Georg, en 55-årig chef för ABF Stockholm som hamnar i en livskris. Viktiga roller spelar också en rumänsk kvinna i exil och den romerske poeten Ovidius (död år 17 eller 18 e. Kr).

– Ovidius var den första intellektuella människa som straffades för sin konst, inte för sina åsikter, förklarade Theodor. Ovidius skickades i exil till just Rumänien, där han skrev fantastiska saker.
Den romerske diktaren kommer in i historien för att understryka vikten av kulturen för människor.
– Jag sörjer över hur lite kulturen betyder i Sverige, sa Theodor. Jag menar då inte för svenska folket – som sitter här – utan för regeringen och de människor som styr landet. Hur ofta läser de en bok eller går på teater? Jag menar också kulturbefattnings-havarna, som helst delar ut priser och sitter på middagar. Vem ska se till att våra barn får ett bildat hjärta?
Boken handlar också om vänskap, en relation som vi ofta tar för lätt på enligt Theodor.
– Man kan förälska sig i ett svin. Vänskap ställer mycket högre krav.



Vad tyckte då Theodor om rinkebysvenskan? På den frågan svarade han att man måste inse att rinkebysvenska aldrig kommer att talas i regeringen, eller i riksdagen eller i storföretagens styrelserum. Att bli del av kulturen kostar viss möda, så är det. Varför studerar man andra språk, som till exempel engelska, om man inte vill lära sig sitt eget språk, undrade han.
Kurdo Baksi hade en annan åsikt, åtminstone inledningsvis. Han menade att rinkebysvenskan ofta var ett språk man tog till i tonåren, men som man sen växte ifrån. (Diskussionen mellan författaren och samtalsledaren återupptogs och fortsatte mellan bokhyllorna en god stund efter att den sista entusiastiska besökaren lämnat biblioteket.)
Om man ska våga sig på att tolka Theodor Kallifatides budskap så är det nog att alla människor har ett ansvar för att bilda sig, att faktiskt anstränga sig för att erövra sitt språk och sin historia. Men störst ansvar har makthavare och beslutsfattare. Att inte stimulera lusten att söka viktig kunskap är ett svek.
Och författarna? Theodor menade att Bert Brecht satte huvudet på spiken när han hävdade att problemet inte är att skriva så att människor förstår. Problemet är att skriva så att människor blir bättre.

Programmet som ordnades i samarbete med ABF Stockholm samlade omkring 95 personer inklusive de inbjudna gästerna. Bibliotekets stolar räckte den här gången inte till, så de som kom sist fick sitta på bord längst bak i lokalen. Att Farstaborna gärna kommer på intressanta kulturevenemang när de erbjuds på hemmaplan är härmed bevisat. Fortsättning följer förhoppningsvis i vår.





Text: Kerstin Alfredsson
Foto: Malin Svensson