Favoritklassiker: Filosofiskt ficklexikon av Voltaire

Voltaires Filosofiskt ficklexikon är ett måste för varje fri ande! Ficklexikon förresten... Måhända att hiphop-folket kan trycka ner denna lunta i sina överdimensionerade fickor, men andra kan nog få problem med att rymma de femhundra sidorna i sina plagg.

Voltaire brann för mycket och tänkte till på djupet kring det mesta. Dessutom hade han sinne för humor och det är denna balans mellan djupt grubblande och provocerande humor som utgör grunden i denna uppslagsbok. Första upplagan kom 1764 och utökades efterhand till ett slutgiltigt verk 1769.
Boken är uppdelad i 118 korta artiklar i bokstavsordning och han avverkar tankar om allt från "Apokalyps", "Djur", "Falskhet i de mänskliga dygderna" och "Gud" till "Helvete", "Kropp", "Litteratur", "Moral", "Tankefrihet", "Trädgårdsmästarens katekes" och "Översvämning". Allt i ett lugnt och beskedligt tempo, men alltid med en frän ton. Han väjer inte för något och angriper de mest känsliga ämnen. Se bara vad som skrivs i kapitlet "Helvete" om vad Voltaire kallar ”de judiska lagarnas författare”:

”Vi erkänner att vi är ytterligt okunniga, att vi har lärt oss skriva mycket sent, att vårt folk var en vild och barbarisk hop som – vi erkänner det – under mer än ett halvsekel irrade omkring i obeboeliga öknar och slutligen ockuperade ett litet landområde under de förhatligaste plundringar och den avskyvärdaste grymhet som historien någonsin haft att berätta om. Vi hade ingen förbindelse med civiliserade nationer, hur vill ni att vi ska ha kunnat tänka ut ett rent andligt system, vi, de mest jordiska av alla människor?”

Självklart provocerade detta, och det gör det förmodligen än i dag. Det är nästan som att läsa Nietzsches förbannelse över kristendomen, men medan Nietzsche får mig att knyta näven får Voltaire mig att dra på smilbanden. Båda är hjältar i mina ögon.
Voltaire verkade för upplysning, frihet och tolerans, och för det hamnade han flera gånger i fängelse och drevs i landsflykt. Han dog 30 maj 1778, 84 år gammal.

Voltaire var för övrigt en pseudonym (hans riktiga namn var François-Marie Arouet). Han tvingades nyttja hundratals pseudonymer för att i ett trångsynt samhälle kunna föra fram sina åsikter, något som gäller även i dagens samhälle så snart man vill kritisera politiskt känsliga ämnen. Som sagt, den fria anden finner mycket stöd i Voltaires texter och den här samlingen är en bra start.

Skrivet av Mattias Pettersson, Farsta bibliotek.
Mer info här.