tisdag 15 april 2008

Favoritklassiker: Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov

Att läsa Mästaren och Margarita är som att åka berg-och-dalbana. Det är en hissnande upplevelse. Man kastas i handlöst mellan dråplig komedi och ren tragedi, mellan politisk satir och högstämd kärlekssaga. Och ändå håller det ihop!


Scenen är Moskva under sent 1920-tal, och upptakten till historien är ett samtal om religion mellan tidskriftsredaktör Berlioz och den unge poeten Bezdomnyj. Berlioz lägger just fram sina historiska bevis för att Jesus aldrig existerat när en egendomlig främling uppenbarar sig. (Är han tysk? Engelsman? Spion?) Han presenterar sig som konsult, med svart magi som specialitet, och han har invändningar mot resonemangen.

Romanen skrevs när Stalin härjade som värst i Sovjetunionen och kunde inte ges ut förrän långt efter författarens död. Självklart är den en drift med den ”politiska korrekthet” som kvävde många författare, men den är så mycket mer än en tidsbunden politisk pamflett. När jag nu (mars 2008) läser om boken blir jag lika entusiastisk som när jag slukade den i slutet av 1970-talet. Jag sveps med av energin och intensiteten i berättelsen och jag fnissar åt de karikerade korrupta makthavarna, som jag tycker mig känna igen från min egen tid. Sen är det förstås de stora frågorna om mod, sanning och konstens roll som avhandlas, och de är ju eviga.

Skrivet av Kerstin Alfredsson, Farsta bibliotek

PS. På Farsta bibliotek finns En bok för allas pocketversion av Mästaren och Margarita. Den har bra, läsbar stil och är mer komplett än de tidiga upplagorna. Lars Erik Blomqvist står för intressant förord och utmärkt översättning.

Inga kommentarer: